Dagens inlägg kommer sannolikt att uppfattas som svår psykisk efterblivenhet från min sida. So?? I don't give a damn!

Hade en intressant diskussion om djur/natur och mat på fat med mina arbetspolare Jeppe och Matte. Hur den började har jag ingen aning om, likaså vet jag inte hur den slutade. Ja ja, dags att bjuda in er i några frågor som säkert alla har funderat över någon gång men aldrig vågat uttala sig om, i rädsla att framstå som huvudperson i en av Dostojevskijs romaner...

Oxfilé är en hyllad rätt på många håll. Men vad är egentligen oxfilé??

Låt oss börja med att lösa ut den eventuella oxen ur filén.

"Oxe, kastrerad hane av nötkreatur som är äldre än två år. Oxar har använts som dragdjur i större delen av världen, men har efter hand konkurrerats ut av motorer. En oxe som är yngre än två år kallas stut". (Wikipedia)

Innebär detta då att oxfilén inte kommer från oxen eftersom de används som dragdjur? Kan det istället vara så att oxfilén kan komma från vilket oxdjur som helst? Hoppas inte det då både vattenbuffeln och jakar räknas till den familjen.

Enligt wikipedia är oxfilé filén från det vuxna nötkreaturets slaktkropp. Ok, jag köper det. Nötkreatur alltså... i dagligt tal kor och tjurar. Då är vi tillbaka på ruta ett. Helt plötsligt kan oxfilén komma från både tjurar och kor men inte från oxen som från början var det mest logiska.

Tyvärr brister denna teori också. I´ll tell you why...

Jag går ner till min pizzeria och beställer en Wasa - oxfilé, fläskfilé champinjoner färska tomater och bearnaisesås, väldigt gott! Priset är runt 60 kr... Nästa dag går jag till Sjömagasinet och käkar hängmörad oxfilé med kapris- och oxmärgssky, lardolindad vit sparris samt potatiskrokett smaksatt med cheddar och oxbringa. Priset den här gången blir 425 kr.

Inbilla mig inte att det har med mängden oxfilé att göra, inte heller att oxbringan och kaprisen är värda 365 spänn. Antingen är det inte likadan oxfilé eller så bör oxfiléstatusen sänkas.

Som det är nu känns det som om "oxfilé" kan komma från tjuren, kon, stuten, kalven, åsnan men inte från oxen.

Oxfilé är ett missvisande namn på denna maträtt. Jag föreslår istället nötfilé... Men det är ju inte filé från en nöt (hör jag en av Dostojevskijs huvudpersoner sucka). Nä, men det är inte från en oxe heller...

Övriga frågor som också kom på tal redovisas kort här nedanför:

1a) När blir kycklingen en höna/tupp?

1b) Hur kan en grillad kyckling på Billhälls vara så stor när en levande kyckling är så liten?

2...) En mängd frågor om lamm, får, getter, bockar och killingar som jag inte orkar sammanfatta!

Tills vidare!

En ovanligt trevlig och händelserik helg drabbade mig som en påfyllning i kakburken...

Jag är inte direkt känd för att leva livet under helgerna. Antingen ligger jag hemma och sover efter en av alla monsterveckor jag varit med om i mitt snart 23-åriga liv. Det andra scenariot brukar bestå av rena träningshelger utspätt med lite poker eller något liknande inom den (o)ekonomiska sektorn. Den här helgen var annorledes...

Lördag:

Efter en halvtaskig nattsömn vaknade vi upp vid 10:30, packade ihop lite beach stuff, hämtade upp Baltra, köpte frulle och körde ut till Hovås där vi hade några trevliga timmar tillsammans med Klara, Emma och Fille. Vattnet var något helt annat än för tre veckor sedan i Hindås. Jag och Baltra simmade ut en bit och triathlonsuget blev starkare.

Måste även slå ett slag för den mästerliga frukosten - nån form av vaniljyogurt med ett lock innehållande nån form av crunchies följdes upp av en utsökt baguette med rostbiff och potatissallad, frukostdesserten utgjordes av en saftig bit vattenmelon! Allt sköljdes ner tillsammans med läcker apelsinjuice... Sweet 'n' nice!

Möller med vänner tackar Oliven i Linné för detta lyckade kalas.

Väl hemma igen blev det brunch med Cilla. Äggröra, bacon, bröd, skinka, kaffe, mera juice etc. Ännu en härlig måltid blev grunden till en powernap... på två timmar!

Körde Cilla till förfest hos Klara innan jag mötte upp Baltra igen för dagens dos av träning. Citylöpning stod på schemat. Tränar närmast inför Midnattsloppet 23 augusti här i GBG. Ett lopp på 10 km som för övrigt är uppdelat i olika klasser där man får anmäla sig till den tidsklass där man troligen placerar sig. Jag siktar på 36-40 minuter (klass 1B). Lyckas jag inte löpa under 40 på träning kommer jag inte att ställa upp.

Löpningen gick bra. Kändes fräscht i princip hela vägen. Undantaget var på de sträckor som kantas av kullersten där smärtan i benen presenterar sig på allvar.

Kvällen avslutades med en liten utgång och några glas tillsammans med Fredrik, Kattis, Jonte, och J2. Träffade min gamle vän Einar som numera bor på Sveriges baksida i Tjockholm. Detta var ett lysande slut på lördagskvällen, alternativt en bra start på söndagen.

Söndag:

En betydligt lugnare början på dagen. Lite frukost, lite poker, lite städning. Cilla kom hem på eftermiddagen efter att ha tillbringat dagen på stan med en gammal arbetskamrat, många reunions den här helgen...

Räknade vår nyfyllda sparbössa (1,5 l petflaska), 2 281 bagis! En bra grund till vår semesterkassa vid årsskiftet.

När det var gjort åkte vi iväg för att äta en bit. Vi hamnade på Persian Palace, ett ställe där jag faktiskt aldrig varit... och inte lär återvända till. Jag är stenhård när det gäller restauranger, allt måste vara riktigt bra för att jag ska göra ett återbesök. Maten var super, men jag är måttligt road av att bläddra igenom en stor meny för att slutligen hitta något som verkligen faller mig i smaken för att vid bestälningstillfället bli informerad om att halva menyn bara existerar på papper och inte i verkligheten. Diamond! När jag sedan efter att ha suttit instängd i ett skåp av beslutsångest och lyckats välja en ny rätt tänkte jag att man kanske skulle prova den där vita soda-yogurtdrinken som iranier ofta dricker. Genom att fråga servitrisen om hon tror att dogh, som det heter, skulle vara nåt för mig tycker jag att jag gör ett artigt försök att få provsmaka. Tyvärr verkar inte servitrisen fatta mina finesser och svaret blir istället att hon inte gillar den och därför gör antagligen inte jag det heller!?!? Lammfärsspett och en stor cola por favor.

Innan detta inlägg skrevs såg vi I am legend, helt ok film faktiskt. Tidshoppen var det jag uppskattade mest.

Nu hade det varit bra om jag också kunde göra ett tidshopp bakåt så jag fick några extra timmars sömn inför morgondagens arbetsdag.

Natti!

Fisk och kött har det hittills varit på menyn, nu är det dags att hedra italienarna med lite pasta... Och jodå, jag är fullt medveten om att Mr Polo med stor sannolikhet förde med sig pastan till Italien från Kina. Dock väljer jag ändå att ge Michelangelo, Galileo, Versace, da Vinci, Ramazzotti & Co äran för denna glädjehöjare.

Pasta Fantastico

1) Koka upp Fettucine

2) Fräs bacon och champinjoner

3) Finhacka ruccola

4) Rör ihop pastan med en krämig mögelost

5) Blanda bacon, svamp och ruccola med pastan och avsluta med den heliga olivoljan

Tips: Se till att få med allt stekspad från bacon & champinjoner

En av mina absoluta favoriträtter! Snabbt och lätt men en fantastisk smaksensation...

Forza!!! 

- Avfärd från Majorna/Linné 08:00 efter att ha hämtat upp min konkurrent och vän Baltra.

- Raka spåret till Hindås...

- Väl framme hittade vi en parkering, dock en bit bortom tävlingsområdet och det hade ju spelat föga roll om det inte, precis när vi gick ur bilen, börjat pissregna... Vad som var ännu mer optimalt var att jag inte hade haft en tanke på att det faktiskt kunde regna sådär på självaste tävlingsdan, vilket innebar att jag inte hade något med mig som ens liknade uppvärmningskläder skapade för sämre väderförhållanden.

Ja ja, så e det när man är en newbie...

- Vad gör man nu? Det var den frågan jag och Baltra gärna ville ha svar på. Vi visste att vi skulle simma, cykla och springa men vi visste inte var sjön låg, var man kunde byta om, vad man fick ha med sig in i cykelområdet eller om man var tvungen att ha den urläckra lime/neon-gröna badmössan på sig i vattnet. Vi sökte svar hos en funktionär men hade oturen att fråga hon som ansåg att vi hade läst dagens PM för dåligt och att vi kanske borde syssla med något annat eftersom vi inte hade stenkoll på allting som rörde dagens tävling. Jag hade läst tävlingsreglerna otaliga gånger och jag har gått igenom det efter tävlingen. Jag garanterar att det inte står minsta lilla om man måste bära den lime/neongröna badmössan... Just det, tant butter!!!

- Jag hittade omklädningen, Baltra hittade sjön. Man kan väl säga att min upptäckt var mer avancerad, men att hans i högsta grad var mer väsentlig.

Efter cykel-incheck och många om och men vandrade vi ner för en brant backe...

I svartvita puma shorts, bar överkropp och barfota i iskallt regn kämpade vi oss ner för skogsbacken till sjön. Där blev vi registrerade tillsammans med våra jämlikar (enda skillnaden var att de kunde crawla och hade våtdräkt).

Ur en megafon löd informationen att starten skulle gå på andra sidan av en brygga som låg ett antal meter längre bort. Det hade ju varit lugnt om vi inte fick ytterligare info om att vi skulle simma till startpositionen. Efter mitt livs kallaste 35 meter simning trampade jag vatten omringad av hårda män och kvinnor.

I tävlingsbladet (som jag läst noga) stod det att simningen ställs in i motionsklassen om vattentemperaturen understeg 16 grader...

Strax därpå framfördes ännu mer upplysning om att exakt 16,8 grader hade uppmätts och att det var 6 minuter till start...

16,8 grader?! 6 minuter?!?! Lysande besked för mig som dessutom ska simma bröstsim och kommer närma mig målet efter sisådär 13 minuter om jag lyckas att inte drabbas av kallbrand och blir tvungen att amputera de delar som höll på att förfrysa under vattnet. Undrar vem som fått sköta en amputering från huvudet och neråt? Deepak Chopra eller skarprättare Magnus Ferm!!! Fucking brilliant!

- Till sist kom i alla fall den där startsignalen. PLASK! sa det och så var jag på plats 38 och Baltra strax efter. Det kan ju vara en kul grej att känna till antalet tävlande som denna gång var... 39!

Till min lättnad var det åtminstone tre stycken framför mig som jag kunde hålla jämn takt med. Simningen gick ok, fast det finns minuter att tjäna när jag lärt mig crawla och simtränat på allvar.

- Upp på land och full fart uppför samma backe som vi kämpat med på nervägen ca 20 minuter tidigare. Jag kände mig som Dolly Parton med två gigantiska meloner som hindrade mina armrörelser. Trots det lyckades jag lätt springa förbi de tre som varit min draghjälp i vattnet.

- In i växlingsområdet - på med linne, strumpor, skor, handskar, hjälm och solglasögon...

Ut från växlingsområdet och nära på att vurpa!

- 20 km cykel stod på agendan. Banan var 5 km vilket innebar att jag hade ett varv på mig att lägga upp taktiken för de kommande tre eftersom banan var totalt okänd för mig.

Kortfattad banbeskrivning:

Start - Kraftig nerförsbacke - Uppförsbacke - Nerförslutning och rejäl motvind - Vändpunkt - Uppförslutning i medvind - Nerförsbacke - Kraftig uppförsbacke - Vändpunkt/Mål

Jag var ganska nöjd med cyklingen, hade det inte varit för hagelskuren på en av sträckorna hade jag nog blivit såpass uppvärmd att jag börjat svettas lite lätt. Mest nöjd är jag med min omkörning på sista streckan. Efter tre varv hade jag och en konkurrent kört om varandra några gånger. Han tog mig nerför i motvinden, jag tog han uppför i medvinden. Skillnaden var att han hade haft ca 500 m till godo varje gång han passerade vändpunkten. På sista varvet såg jag istället till att vara ca 100 m efter vid samma ställe och en kraftfull omkörning + minst 2 minuters försprång vid växlingen var ett faktum.

- Dags för min paradgren. Snabb växling från cykel och ut i spåret. Löpningen gick bra, Jag plockade många placeringar och fick en bra tid. Vann dessutom en spurtstrid på 300 meter med marginal.

Målgång, mitt första genomförda triathlon, folkets jubel... Nja, de två förstnämnda åtminstone och om inte annat en liten tapper och stelfrusen publikskara med min far Claes i bräschen!

En lyckad dag och en inspark till en för mig ny sport.

Duschen efteråt inte att förglömma...

Back to buisness...

Jag vill förtydliga varför det inte blev ett enda inlägg på väldigt många dagar...

Jag har ju, som bekant för en del, arbetat som ledare för Fässbergs fotbollsskola respektive talangskola under vecka 25 och 26. Detta var ett jobb som sög musten ur mig fullständigt. Det intressanta med det hela är att det var två helt olika fenomen som stal mina krafter...

Vecka 25

Vad: Fotbollsskola

Med: 39 st 11-12 åringar

Uppgift: Huvudledare (delvis tränare, delvis se-till-så-att-allting-fungerar runt omkring-ansvarig)

Det som gjorde mig schack matt här var att jag var först på plats - 08:00, och sist iväg - någon gång mellan 17:30-21:30 beroende på om vi hade egen träning med mitt ordinarie lag på kvällen eller någon form av möte.

Sammanfattningsvis en tuff vecka, men väldigt rolig och lärorik.

Vecka 26

Vad: Talangskola

Med: 32 st 14-15 åringar

Uppgift: Ledare tillsammans med Markus, Anders och Herman, varav de två förstnämnda också var med på fotbollsskolan och därmed låg nära mig på utmattningsskalan.

Den här veckan var det otroligt nog spelarnas attityd utanför planen som pressade ut de sista dropparna av tålamodets och orkens heliga vätska. Man kan ju tro att de äldre ska vara mer ansvarstagande... ansvarstagande my ass!

Majoriteten av dem kunde inte stava till karaktär och det är just karaktärer (jag ska definiera ordet karaktär nån gång, men det får bli i ett senare inlägg) som de ska utvecklas till när de kanske en dag kommer upp till vår U-trupp och får lära sig att hata och älska mig, Markus och Calle innan någon av dem kanske till slut får chansen i A-laget. Det är så vår förening arbetar.

Många av killarna har proffsdrömmar och jag vill inget hellre än att hjälpa dem på vägen, men då måste de acceptera att jag bland andra bestämmer.

Allt tjöt mellan träningspassen och okoncentration under teoripassen tillsammans med lathet från många håll gjorde denna vecka till något helt annat än vad jag hade förväntat mig.

Så... nu ska jag inte lipa mer utan fokusera på dagen och nuet. Igår började jag jobba på mitt hederliga gamla lager - Five Seasons, har aldrig varit så pigg som nu...

"Ett snyggt mål" hamnade precis som allt annat på efterkälken. Därför är det nu dags att slänga på sig kockmössan och servera fler kulinariska höjdpunkter.

Fetaostfylld köttfärslimpa

Gör en ströbrödsblandning av 1 dl ströbröd och 2 dl mjölk. Låt den stå och dra i 10 minuter.

Blanda ihop 500 g blandfärs med 1 1/2 tsk salt och blanda därefter i peppar, lite riven lök, ströbrödsblandningen och ett ägg

Lägg färsen i en smord ugnssäker form och baka in fetaost i mitten

Forma färsen till en limpa och häll lite matfett ovanpå

Grädda limpan mitt i ugnen i 175 grader 45-60 minuter

Garnera med fetaost, oliver och haricoverts runt om limpan när 5 min återstår av gräddningen

Låt köttfärslimpan vila några minuter innan den skivas upp

Brunsås:

Vispa ihop 2 msk mjöl i spadet

Tillsätt 2 msk soya.

Låt koka upp och puttra några minuter

Servera med ris eller potäter och saltgurka

Klassiker!!!

Ok då var det dags igen!

Efter mer än två veckor utan ett inlägg får jag erkänna att jag har negligerat min blogg fullständigt...

Detta kom ju givetvis oerhört olägligt, eftersom mitt senaste inlägg skrevs precis innan mitt första framträdande som triathlet och alla som följt min uppladdning såg fram emot resultatet... Just då går jag in i "bloggväggen" och är oförmögen att publicera ett enda inlägg... Katastrof!

Jag ber om ursäkt för detta och lovar att det ska dröja lång tid om ännu en svacka ska behöva dyka upp.

Kort sammanfattning om tävlingen:

Det gick bra! Jag var nöjd med tävlingen i helhet. En svinkall junidag i Hindås med regn, vind och t.o.m hagel var platsen för 39 entusiastiska deltagare i min klass. En medioker simning följdes upp av helt ok cykling och avslutades med ett bra terränglopp. Min slutplacering blev... 25:a på tiden 1:25:37, ganska exakt 19 minuter efter vinnaren.

En mycket mer detaljerad beskrivning av tävlingen utlovas inom kort.

Ciao så länge! 

Då var man blivande gyminstruktör...

Jag tackade ja till erbjudandet och har därmed en till rolig sak att se fram emot i livet. Nu väntar utbildningar till hösten och till våren börjar jag jobba. Det är korta pass som gäller, 2-4 timmar/vecka. Det räcker dock gott och väl eftersom jag inte är helt sysslolös i övrigt.

Igår var det simträning som gällde inför söndagens tävling. Efter att ha tränat löjligt mycket, simning, cykel och löpning under den senaste månaden ska det bli fruktansvärt skönt att få skörda framgångar under officiella förhållanden. Målet inför söndagen är att genomföra varje gren så fort det går samt att besegra så många erfarna triathleter som möjligt. Jag vill inte på något sätt ta bort pressen som jag har på mig, men visst är det en liten obetydlig bragd i sig om en lekman som jag lyckas övervinna någon som faktiskt har hållit på med den här sporten under en längre tid.

Toppmatch i EM idag när Holland tar sig an Les Bleus. Ni vet vad jag tippar!

Imorgon är en rolig dag som börjar med ett möte och de slutliga förberedelserna inför nästa veckas fotbollsskola som min klubb Fässbergs IF arrangerar varje år. Som huvudledare inom fotbollsskolan bär jag ett ok med ansvar på mina axlar, men med mina grymma medarbetare Anders och Calon kommer det att bli succé! Efter det bär det av till Majvallen och match. Som om det inte var nog fyller Cilla år också så jag har lite att stå i imorgon. Måste få in "ett snyggt mål 2" innan måndag också...

Vila får man göra när man blir gammal!

Have it your way!