Efter att vi blivit förföljda några hundra meter av de mest påstridiga av våra vänner som tålmodigt men också något hotfullt hade inväntat vår buss bestämde vi oss för att stanna på det hotell där vi hade sökt skydd.

Orkade inte leta efter något bättre eftersom det bara gällde en natt.

Värt att nämna är att när vi stegar in i hotellet vid 18-tiden ligger portiern och (för att värna om mitt ursprung) häste-söver. Det tar en stund men sen får vi liv i honom och får se på ett rum.

Det blev en minst sagt spännande natt. Förutom att vi bodde i ett förvuxet badrum med kakel och fuktskador med alla möjliga gäster som trivs i sådana miljöer, t.ex spindlar, flugor, myggor geckoödlor och den fetaste kackerlackan jag sett på flera år som vi för övrigt låste in på toaletten under natten, så kom även annat oväntat besök...

Någon gång runt midnatt dunkar det på dörren och det känns som om det är bäst att öppna. Där står hotellportiern och tre snutar varav den ena viftar med våra pass och skriker: What´s your name? What´s your name?!

Efter att vi svarat ärligt på frågan lugnar han sig och försvinner tillsammans med de andra.

När vi ska checka ut nästa morgon uppträder portiern som om inget hade hänt. Kanske för att hans engelska var lika med noll. Trots det hjälpte han oss med att fixa båtbiljetter till Phu Quoc och backade upp oss mot sin egen kompis som ville ha alldeles för mycket betalt för att ta oss till färjeläget.

Sicken gubbe...

Bild 1: Mindre trevligt hotellrum.

Bild 2: Vår kombo, som säkert såg till att halvera antalet av mindre uppskattade djur.

Läste att Magdalena Gerger blir ny vd för bolaget... Ska bli intressant att se hur hon använder sina tidigare kunskaper på sin nya arbetsplats.

Är det bara en tidsfråga innan vi får se White Russian på flaska?

Vi bestämmer oss för att lämna Saigon av den enkla anledning att det inte finns något att göra där.

Nästa mål blir Vietnams semesterö Phu Quoc.

Vårt hotell erbjöd ett paket med minibuss till Rach Giá där vi sedan skulle ta en båt till ön. Priset var dock onödigt högt så vi åker bort till bussterminalen och åker kollektivt för 4 kr istället. Bussen stannar någon mil utanför Saigon och där betalar vi totalt 130 kr för en minibuss som kör oss hela vägen till Rach Giá.

Denna minibussresa är nog det värsta jag varit med om, och då har jag ändå upplevt extrema trafikförhållanden tidigare...

T.ex när jag och Mr Wibrån åkte busskaravan någonstans i Egypten och vår chaffis, arabvärldens svar på Lasse Kongo, försökte köra om en av de ca 18 bussar vi hade framför oss. Precis när han går ut i mötande trafiks fil ser vi nummerplåten... Visserligen står det inte på "BEATNGU" på, men det är en stor sak som kommer över krönet... Mr Kongo upptäcker sitt misstag och börjar tuta och blinka för att få ledet av bussar att öppna en lucka. Lastbilen tutar, blinkar och gasar?! Till slut lyckas vår buss trycka sig in i ledet igen, strax därpå svischar det som jag trodde skulle bli vår död förbi mitt fönster...

Även i Rio har jag färdats kallsvettig under många mil.

Well, back to Vietnam. Den här färden slår både Egypten och Brasilien med marginal. Galna omkörningar, tre bilar i rad där det får plats två, 500 000 moppar och en aggressiv förare gör den 6 timmar långa resan psykiskt påfrestande. Om vi ändå hade bälten...

På något sätt kör vi efter 6 timmar in på en terminal i Rach Giá. Där väntar en armé av vad vi tror är hotell-hajar och taxiförare. Dock känns det en aning hotfullt när vi kör in på terminalen och 20 män börjar springa efter bussen och skriker. Jag kliver ut först och två kolonner bildas. Vi går emellan dem och plötsligt händer det... En ny buss trillar in på terminalen... Hoi hoi hoi hoi hai hai eller nåt i den stilen skriker männen och springer efter den inkommande bussen. Vi passar på att försvinna för att hita färjan till Phu Quoc. Vi går in på första sämsta hotell och blir informerade om att färjan slutat gå för dagen... Check-in!

Bild 1-4: Lugnare partier av the nightmare-trip.

En lurig stad med oerhört speciell trafik.

Tänk er en storstad med några invånare, sisådär 7 miljoner... Föreställ er att hälften av dem har tillgång till en mc/moped eller något liknande motordrivet tvåhjulsfordon... Körkort ej nödvändigt... Nu till kruxet... Inga trafikljus, filer eller regler... Lägg till några galna taxichaffisar och några ännu galnare busschaufförer + några goa cyklister, gående och en 24h rusningstrafik, there you got it! (Se klippet och bilderna)

Väl framme i Saigon lär vi oss att gå över gatan. En snabb bön, gamnacke och små steg är receptet...

Hur tar man sig runt i Saigon då? Jo, vi blir övertalade att åka med i en cykeltaxi för endast 50 000 dong (30 spänn). Världens trevligaste man med kompis kör oss sedan runt i staden och väntar med ett leende på läpparna medan vi hoppar av för att handla, äta och naturligtvis besöka Saigon Zoo, ej att förväxla med restaurangen på Stigbergstorget.

Fyra väldigt trevliga timmar avslutas över en öl och att jag verkligen rekommenderar vår guide för dagen genom att på svenska skriva ett fantastiskt omdöme om honom i hans bok som vi fick bläddra i innan vi startade vår tur. Där hade vi fått läsa tidigare omdömen från såväl tyskar som britter och skandinaver om vilken fantastisk människa det var vi hade att göra med. Efter det återstod ju bara betalningen och glatt lägger han upp sin nota där han vill ha 200 000 dong/timme och person. Alltså 200 000 x 4h x 2 personer = 1,6 miljoner dong (1060 kronor). Vad hände med de 50 000 dongen frågar vi?

- 50 000 dong, ten minutes!

- You´ll never get that money so you can tell us a new price rigt now.

- No no, you pay now.

- No no, we don´t!

- Ok, you´re my friends 1000 000 dong.

Misstag! Visa aldrig att du är beredd på att sänka ditt pris!

För att göra en lång dialog kort och slippa fundera på vilka ord som inte bör betraktas som barnförbjudna kan jag nämna att jag tror vi stod för årets största prutning à la 2008 när hela cirkusen slutade med att en vansinnig vietnames och hans kompis lämnar oss utan ett ord med 500 000 dong i fickan... Med stor sannolikhet ett rejält överpris...

Bild 1 och 2: Någon gång begicks ett misstag och fel djur hamnade bakom fel stängsel.

Bild 3: Vad tittar du på? Har du aldrig sett en stående ettåring utan hjälm på en scooter?

Klipp: En vanlig dag i Saigons trafik.

Vår resa startar mitt på dagen den 26 december då vi beger oss till Landvetter för den första flighten som får tjänstgöra som en liten mjukstart. Helsinki är staden vi ska mellanlanda i...

Som jag nämnde i tidigare inlägg kommer jag i x antal delar att berätta om min och Cillas semester som under tre veckors tid har ägt rum i Vietnam.

Jag tänker inte lägga så mycket mer kraft på det korta stoppet i Helsingfors. Sammanfattningsvis kan jag ändå nämna att jag gillar Finland. Det är ett stabilt land med invånare som presterar istället för att snacka vilket jag tycker är bra.

Från Finland åker vi vidare till nästa mellanlandning, Hong Kong. Med ett stopp på 8 timmar är det ju givet att man tar snabbtåget in för att kolla in den mäktiga staden...

Mäktig var ordet. Med sina skyskrapor och arkitektur måste jag säga att Hong Kong är en helt fantastisk särskild administrativ region eller vad det heter. Ett klart måste för den som gillar att se unika saker i världen.

Lite mat, lite shopping och lite utforskning senare lämnar vi Hong Kong och återvänder till flygplatsen för att ta oss till Ho Chi Minh City, kanske mer känt som Saigon vilket jag kommer att använda mig av i fortsättningen oavsett hur rätt eller fel det är...

Bild 1: Första bilden från resan

Bild 2: En aning reströtta efter många timmar i luften tar vi det lugnt på snabbtåget

Bild 3: Stekare på besök i Hong Kong

Bild 4: Löjligt hög byggnad 

Glada news...

Bloggen tas upp igen!

Efter patryckningar fran omvarlden kommer bloggen att leva vidare pa nytt.

Efter ideliga aterupplivningsforsok kan man nu hora de forsta nya slagen och sma kippningar efter luft...

For tillfallet befinner jag mig pa Phu Quoc, men nar jag atervander till mitt kara hem kommer jag, som en uppvarmning, att skriva flera kapitel om var semester har i Vietnam.

Tills dess...