Ännu ett land avprickat på listan, får väl se om man kan nå 100 någon dag. Just nu ligger jag någonstans runt 20...

Hur som helst tänkte jag skriva lite om denna trip.

Det va en go gäng på 4 tönga göbbar som kom till Landvetter. Som vanligt hade jag en väska som vägde mer än deras tillsammans men så är det när man är metrosexuell som dom säger.

Jag var riktigt nöjd med mina baguetter som jag hade gjort till flygresan och på något sätt smakade de ännu bättre eftersom Tchad hade glömt sina och tvingades till att köpa en svindyr macka på flygplatsen istället...

Efter en långtråkig flygtur (är löjligt rastlös) landade vi i sandens förlovade land och där avslutar vi till nästa gång... 

Tillbaka från Tunisien men innan jag bjuder på den resan måste jag skriva lite om lördagens aktiviteter...

Hade tänkt mig en lugn dag och vid 16-tiden låg pastan på tallriken och halva vinflaskan var uppdrucken. Då ringer Patrik och undrar om jag vill springa midnattsloppet... Med en anmälningsavgift på 450 riksdaler hade jag bojkottat det långt tidigare, trots att jag behöver tävla innan maran i oktober. Nu hade jag chansen att få ett lopp for free eftersom han egentligen skulle ta en kompis plats i startgrupp 2 men samtidigt hade vunnit en plats i startgrupp 1B. Summa sumarum behövde han någon som tog hans kompis plats i grupp 2 så han kunde starta i 1B. Känns sådär att starta tillsammans med flera tusen som är klassen under mig men whatever. Lite betänketid, lite vila, mycket vatten och en kycklingsallad senare tog jag Meridan ner till Heden och starten.

Fick intrycket av ett sämre organiserat arrangemang än förra året. Kanske klarade de inte av exploationen av antalet deltagare.

Kanske gjorde inte jag heller det för när jag står vid väskinlämningen kallas grupp 2 till startlinjen...

Med startchipet i handen, nummerlappen genomblöt och i behov av ett toabesök tvingades jag knö mig fram till gruppen alldeles för sent och fick därmed starta sist i fältet när jag egentligen bör starta i grupp 1B.

Gör det bästa av situationen är ett av mina motton och det tycker jag att jag gjorde. Första 4 km blev intervallträning, ryck 50 m - smal gata, jogga - ryck 100 m - STOPP! många trötta i vägen - ryck - gå... Ganska irriterande faktiskt. Efter 5 km kunde jag i alla fall zic-zaca och efter 6,5 km kunde jag löpa i princip obehindrat.

Jag kände mig i fin form trots mina usla förberedelser. Lätt i kroppen och avslappnade muskler. Ganska oberörd gick jag i mål på 42.27 under namnet Emma Ekstedt (24:e bästa kvinna), hoppas du är nöjd Emma.

Patrik "il löparfenomeno" gjorde 38.27, well done!

För övrigt undrar jag om Libresse var huvudsponsor för de obligatoriska oranga tröjorna som alla måste springa i... Den absorptionsförmågan har jag nog aldrig sett like till, kändes som om den sög upp vattnet från gatan och tröjan vägde nog 3 hg mer än vid starten...

Efter att ha jobbat non-stop sedan maj som ledsagare, tidningsbud, brevbärare, gyminstruktör och fotbollstränare kommer nu belöningen...

En vecka i Tunisien med boysen... Då jag dessutom har ätit som en längdåkare före tävling de 3-4 senaste veckorna är jag givetvis riktigt laddad att utnyttja allt vad all-inclusive innebär - frukost- lunch och middagsbuffé, crepes och kakor mellan 15-18, pizza mellan 22-00 och förfriskningar.

Ska all träning det senaste halvåret gå till spillo då??? Of course not, simning, löpning och gym gäller varje morgon. Inte för att vi måste utan för att vi tycker det är sköj.

Så om en vecka får jag väl försöka blogga lite om semestern, men till dess...

Lite bilder från tidigare trips:

Bild 1: Brasilien - tillsammans med den hittills ballaste man jag någonsin träffat. Världens plattaste huvud och världens skönaste skratt.

Bild 2: Montenegro - Fantastisk upplevelse i en pittoresk medeltida stad.

Bild 3: Vietnam - Magisk bild i solnedgången med min darling.

Bild 4: Grötö - Göbbarna som jag ska iväg med snart. (Även heta kandidater till kenoreklamen)

Bild 5: Frankrike - Förlovningsresa

Har gått förbi Drottningtorget en hel del på sista tiden. Där står en go gäng och spelar musik. De kör med dragspel, trumpet och något mer blåsinstrument, minns inte vilket.

Jag tycker det är sjukt soft med gatumusikanter som verkligen kan spela. De förgyller omgivningen.

Givetvis står de inte där utan anledning. De vill förstås tjäna en slant på jobbet. Jag väljer att kalla deras verksamhet för jobb eftersom de utför sysslor mot betalning och det ser jag som en vettig definition av just jobb.

Den stora skillnaden på deras jobb och t.ex mitt är att de aldrig kan vara säkra på att casha in och nu börjar jag närma mig poängen. Den som betalar någons lön kan rimligen kallas för arbetsgivare, detta faktum gör oss till musikanternas arbetsgivare och då medföljer ansvaret att betala lön.

Dock måste vi ju inte betala deras lön men jag tycker det känns fair på något sätt att bidra med lite stålar om deras prestation håller måttet. Vad som håller måttet är ju en smaksak men en stor del kan nog enas om vad som räknas till ok musik. Det jag vill komma till är att det hade varit coolt om fler jobb var på det sättet - att man bara traskar in och börjar jobba för att sedan få betalt. Detta fordrar ju givetvis att man har någon form av lönegaranti, så gör som jag - släng en slant till musikanterna!