Måndag kväll... En ensam löpare syns ute i spåret... Det är mörkt men inte särskilt kallt... Kilometer efter kilometer läggs bakom honom... Plötsligt ser han bara mörker... Inga fler lampor som guidar honom... Vad händer??? Han fortsätter springa trots att han bara ser marken 20 meter framför sig och hör havet... Instinkt... Några ljus uppenbarar sig i flermiljonersvillorna... Långt där borta syns även de svaga ljuset från hamnen... Mörker igen... Helt svart på en smal väg mellan två bergsväggar... Där är ljuset igen... En kilometer kvar... Framme...

Nu skulle jag bara tillbaka från Amundön till Majorna också, sedan var jag klar med mitt kvällspass på 21 km. Nu i efterhand kan jag tycka att det var dumt att springa längs Säröbanan en molnig kväll när 1/3 helt saknar belysning och jag fick förlita mig helt på andra sinnen än synen. Å andra sidan så krävs det misstag för att lära sig.

Kan även meddela att vägen hem var plågsam då jag fick skavsår på insida lår med 8 km kvar att springa...

Igår var en extra trevlig dag! Om man bortser från de 5 timmar som jag ägnade åt städning och tvätt här hemma...

Ett stadigt pass på gymmet med Fredrik följdes upp av en suverän plankstek på Flame klockan 17:00. Detta var en bra uppladdning till den 3-rätters jag åt tillsammans med min mor, Cilla och mina svärföräldrar kl 18:30... Är maten bra finns det inga gränser, det är mitt motto.

3-rättersmiddagen på Trubaduren bestod av soppa med ingefära och morot till förrätt, kungsflundra med potatis och hackat ägg med skirat smör utgjorde den delikata huvudrätten och allting avrundades med en högklassig crème brûlé.

En dag i min smak...

See ya!

Antalet besökare har denna månad passerat 300-gränsen!

Riktigt sköj att intresset ökar och inte dalar för det hade gjort det hela lite omotiverande. Men nu gäller det att inte slå sig för bröstet utan fortsätta att leverera... De senaste dagarna har det varit lite tamt på inläggsfronten men så har jag också haft en hemtenta att brottas med. Nu när den äntligen ligger på rygg kan jag återgå till mitt normala liv och inte minst min normala träning som varit lidande några dagar. Senaste passet var i onsdags då jag simmade 1500 och cyklade ca 25 km. Min färddator krånglade men jag var på hemmaplan och kan avståndet på bekanta sträckor.

Idag blev det förlust för mitt J 17 lag mot Velebit. Om man bortser från kvarten i Gothia så var nog detta första matchen i år där jag inte tycker att vi förtjänade segern.

På torsdag bär det av till Helsjön för gyminstruktörsutbildning steg 1/2; det ska bli väldigt trevligt. Hoppas bara att de praktiska passen blir tuffa så jag inte tappar ytterligare några viktiga träningstillfällen.

Maratonet närmar sig och jag måste peaka i precis rätt tid för att kunna nå tider som jag satsar på. Som det ser ut nu är det en stor tidsmarginal som jag ska hamna inom; nämligen 3:30 - 4:00 men den ska justeras rejält och min slutliga marginal får ha ett spann på högst 15 min.

Nu blir det kvällspass i gymmet.

Ha d!

Observerade min klasskompis Johannas pennfodral igår. Ett barnsligt men gulligt litet fodral med Nalle Puh och några av hans vänner - Nasse, Ior, Puh himself, Tiger och Ru... Hallå!! Någon som reagerar? Ett pennfack kan kopplas direkt till skolan och skolan förknippas med lärande och kunskap... Varför är då inte ugglan med på bilden??? Den enda i Puh´s glada gäng som nästan kan stava sitt namn. Jag blev djupt besviken. För mig är ugglan en viktig karaktär och en stor profil bland vännerna från Sjumilaskogen, nu fick han plötsligt dras med stämpeln att vara någon slags biroll. Milne hade rasat om han sett detta. Så se till att tänka logiskt i fortsättningen, så kanske vi slipper fler sådana här incidenter!

Idag var jag ute och plockade svamp med Cilla, Emma och Anna. Det var riktigt nice. Vi fyllde en korg på mindre än 2 timmar och jag kan redan känna smaken av trattkantarell-omeletten som jag ska fixa någon dag.

Första veckan med det nya schemat avklarat.

Det nya träningsupplägget har fungerat utmärkt denna första vecka. Gympassen har känts mycket motiverande och inga muskler har känts slitna under veckans andra pass. 28 km cykel blev onsdagens facit och el grande finale of the week utspelade sig denna fina sensommarkväll längs Säröbanan. 21 tuffa km med Baltra, en viktig del i uppladdningen inför GBG Maraton. Det kändes ok men jag fick bekräftat att asfalten tär på musklerna. Ytterligar 10 km kommer att bli tufft och för att hålla tempot uppe en sista mil kommer det att krävas en del psyke.

Psyke som jag har!

Fick idag syn på den här artikeln:

http://www.aftonbladet.se/wendela/article3347023.ab

Den påminde mig om en idé som jag fick för många år sedan...

I begynnelsen fanns antagligen inte tvättmaskinen. Inte heller centrifugen och med stor sannolikhet inte heller torktumlaren. Detta bidrog till

att ingen kunde irritera sig på det anskrämliga, fasaväckande, hidösa, makabra... luddet!

Senare kom dock alla tre uppfiningarna och med tumlaren kom också... luddet. Creepy!

De flesta har säkert sett lappen i tvättstugan med uppmaningen att ta bort luddet efter sig. En del gör det utan lapp, andra inte och några hade inte gjort det oavsett lapp eller inte och knappt med pistolen mot huvudet.

Det här är ett riktigt I-landsproblem och jag har egentligen aldrig lagt någon vikt vid det. Jag kan garantera att jag faktiskt alltid tar bort luddet efter mig och är det ludd kvar när jag kommer blir jag lite småsur men jag gör inga efterforskningar vem som varit där innan, kollar upp var personen bor och sätter en lapp på dennes dörr med texten: "Må lopporna från tusen kameler hemsöka edert könsorgan samtidigt som du straffkn----s med grovsalt".

En dag fick jag ändå en idé hur den här tvisten skulle komma att lösas...

Anledningen till att man tar bort luddet är ju till stor del för klädernas skull.

Inte många lägger i sina egna kläder utan att först kolla så att luddet är väck.

Vid ett tvättpass med tillhörande tumling ingår ju ändå att man ska ta bort ludd, visserligen sitt eget men det spelar väl ingen roll vems ludd man tar bort.

Därför hade det varit väldigt mycket enklare om alla tog bort luddet från personen som var där före. Alltså, du börjar med att ta bort ludd innan du tumlar men du tar inte bort luddet efter dig...

Vad händer då om personen skiter i att ta bort luddet när den ska tumla? Ingenting, mer än att den personens kläder får ta stryk. Personen som kommer efter är ju ändå förberedd på att ta bort ludd eller hur?

The sum of the kardemum blir därmed att ingen behöver ta bort ludd mer än en gång per tvättpass och det är ju så alla vill ha det.

Chalmersversionen

Person A tvättar sina kläder - tar bort luddet i torktumlaren - tumlar sina kläder - går hem nöjd och glad...

Person B gör likadant...

Person C tvättar sina kläder - tar inte bort luddet från person B - tumlar sina kläder och går hem.

Person D tvättar sina kläder - tar bort luddet från person B och C (ok, det blir lite mer ludd men lev med det) - tumlar sina kläder - går hem.

Det finns en punkt där detta förslag svajar. Det är om person A, B, C och D låter tortera sina kläder i den luddfyllda maskinen och person E möts av ett hav med ludd...

Tror dock att risken är minimal och puckona för få.

Mitt nya träningsschema:

Måndag: Bröst - Triceps - Underarmar - Axlar/Ben

Tisdag: Mage - Rygg - Biceps

Onsdag: Cykel/Löpning/Simning

Torsdag: Bröst - Triceps - Underarmar - Axlar/Ben

Fredag: Mage - Rygg - Biceps

Lördag: Cykel/Löpninig/Simning

Söndag: Vila

Kanske skulle koncentrera mig mer på enbart löpträning nu när jag har ett maraton att se fram emot men jag tänker lite annorlunda. För det första har jag transportsträckor på cykel (mellan 10-30 km) de flesta dagar i veckan. För det andra är min kondition såpass bra just nu att jag kallt räknar med att det kommer att gå bra även om det bara blir 2 löppass i veckan. De passen kommer dock att vara långpass och aldrig under 20 km.

Dessutom kommer de dagar då jag dubblerar och lägger in en kortare löpning.

Vi får väl se hur det går... 

Serieseger i J 18 Klass 1!!!

Ett av mina absolut största ögonblick inom min fotbollskarriär. Alla får inte va med om att vinna en serie. På seniornivå har jag vunnit en serie som spelare och en som bänkvärmare. Kommer inte ihåg om jag vann någon som pojklagsspelare men det var i alla fall inte många. Känns nu också extra bra att vinna serien under min debutsäsong som tränare.

Som jag nämnt fick jag ställa in Fredsloppet eftersom vi idag skulle vinna serien. Det var det värt alla dagar i veckan, dessutom fick jag ju plåster på såren genom fältstafetten nästa helg... trodde jag. Fick nu ett mail om att Fältstafetten för första gången på typ 63 år måste ställas in pga för få anmälda lag. Lata as!!!

Chelsea vann idag! Underbart med en seger efter ett tråkigt landslagsuppehåll. Mindre underbart med mutade färgblinda domare från Kalle Anka förbundet som inte kan skilja på gult och rött. Inte så underbart med pisslag som Barcelona som gör att jag förlorar massa pengar. Barca är ungefär lika bra som jag är på att tippa tydligen.

Hostel är en sjukt dålig film. Helt ofattbart att det kom en uppföljare.

Börjar jobba 7 imon så jag måste sova nu.

See ya! 

Vegetarian food will maybe be good, but when you feel weak you´d better like a steak!

Quornbiffar med quinoasallad och avokadoröra

1) Stek quornfilér med ganska mycket salt och peppar på. Quorn bränns ganska lätt så se till att inte ha för hög värme och vänd filéerna ganska ofta.

2) Koka quinoa och blanda den tillsammans med hackad paprika, tomater och solrosskott. Häll på lite olivolja och krydda med italiensk salladskrydda eller dylikt.

3) Dela, kärna och gröp ur avokadokött från 1-2 avokado och blanda det med matyogurt. Smaksätt med vitlök, lime och eventuellt lite chili.

Klart att servera!

Jag blev inte så nöjd med den här rätten för den var väldigt smaklös. Därför har jag nu lagt till ett antal ingredienser och råd. För att nämna något så kryddade jag inte filéerna och smaksatte inte avokadoröran. Men detta recept kommer jag följa nästa gång jag får för mig att laga vegetariskt.

Stay green!